Idag var det strandhäng arrangerat av skolan för årskurs 7-9 på stranden. Supertrevligt. Skandinaviska skolan är jätteduktiga på att ordna trevligheter för barn och föräldrar.
 
Föräldrarna sjasade upp nedsövda tonåringar och packade picknickkorgar. 
 
Jag packade nyttig kycklingsallad  som jag lät de andra föräldrarna tro att våra präktiga söner skulle äta till lunch HAHAHAHAHA i smyg packade jag givetvis ner ljust bröd med Nutella-klet som de i själva verket åt med stor och näringsfattig aptit. 
 
Ett litet akward moment inträffade när vi hade som trevligast. Jag kunde inte hitta vår 14 åriga son Casper. Jag och Theo kollade runt, skickade hans polare Jonte som löpare MEN ingen Casper någonstans. Då hör vi en stressad mamma;
 
- Har någon sett min dotter Saga? Jag har inte sett henne på säkert 20 minuter.
 
En svag ilning av obehag och ett menande ögonkast från Theo. Vår dyngkåta son har av en händelse försvunnit samtidigt som sockersöta Saga är försvunnen. 
 
Det här går genom mitt arma tonårsmamma huvud som en hackig LP:
 
Kondom
Abort
Graviditet
Farmor 
 
En annan förälder ropar ut;
 
- Är det bara Saga som saknas?!
 
Jag och Theo sneglar på varann. Ska jag kanske berätta att min son, vars liv kretsar kring brudar, märkeskallsonger, sömn och Nutellamackor också är borta. Så fasen heller. 
 
- Nämen DÄÄÄR kommer ju lilla Saga med... en pojke....
 
Godegud i himlen låt det inte var...
 
- DET SER UT SOM CASPER JU!!!!
 
Underbart. Just lovely. Ur havet stiger min son med ett stort leende i fejan tillsammans med den förlorade dottern, som för övrigt inte heller ser direkt missnöjd ut.
 
Vi packade ihop och tackade artigt för den trevliga skoldagen. Vi får se om vi vågar åka på nästa 😉