Wohoo! Fyra dagar tog det att göra nytt badrum hos oss. Så sjukt nöjd 😀😀😀
Innan såg det lite ut som; Vad många olika stilar jag gillar - jag slänger upp allt, vad kan gå fel? 
Och nu ser det väldigt lugnt och balanserat ut istället.
Kostnad för nyrenoverat litet badrum i Spanien ink arbete och material: 15.000 sek 👍
 
 
Jomen visst, vi knegar ju förvisso mest hela dagarna, men i helgen var det stor fest för Fastighetsbyrån som funnits i Spanien och Portugal i hela 10 år nu :) 
 
Det blev ett jättestort kalas, vårt kontor fick två roliga priser; Billigast kvadratmeterpris och Äntligen såld - ett stackars radhus som låg till försäljning i hela 4 år, innan Theo fick iväg det (vår snitt tid i Spanien är annars 5 månader).
 
Tyvärr kunde inte hela gänget vara på plats, men här kommer delar utav ligan :)
Theo och Sofie
 
Roberto & Sandra - L som i Luceros såklart - ett populärt område i Alicante City
 
Cedric & Danaë - Det här är våra mest mångkulturella kollegor, de tala ungefär alla språk som finns i världen - testa dem på allt utom mandarin.
Jag och Miguelle 
Theo & Cedric
 
Tack för en superfin dag och en jättetrevlig kväll alla 160 kollegor i utlandet :) 
I am back :) Vi får väl vara glada så länge det varar.
 
Alltså, det här med mammalivet är kanske ändå inte riktigt min grej. Jag har ju två tonåringar nu. Snart. Om två månader har jag två, just nu har jag en fjortonåring och en kolossalt bergochdalbanig tweenie. Tweenie är ett nytt ord och betyder ungefär; vänta bara - det kommer att bli mycket värre än så här.
 
 
 
Problemet är att jag är så fruktansvärt kass på just mamma-biten. Ni vet såna där mammor som är konsekventa, belönar efter prestation och har stenkoll på alla läxor? That´s not me. Jag har noll koll på läxorna, förbehåller mig dock rätten att svära högt vid frukostbordet varje gång något barn klämmer ur sig att; Hoppsan det är visst prov idag, historia, självklart har jag inte pluggat, men framförallt så belönar jag mina barn med what ever they vill ha trots att de absolut inte har städat, plockat ur diskmaskinen, gjort läxan eller gått ut med hunden. Jag belönar dem för att de existerar.
 
Min man tycker att jag är sjuk.
 
-Vad är det här för ett fotavtryck på väggen? Vill Theo veta. Jag låtsas som att jag inte har sett det. Uppenbarligen har väl någon av ungarna fått för sig att utföra parkour i köket och uppenbarligen har den usla mamman snabbspolat sig förbi stunden då man ska utreda vem av ungarna som är mest korkad och ska få stå skamsen och bli utskälld. Nä, jag har skällt färdigt. Nu har vi ett fotavtryck på väggen. Lev med det, morrar jag mellan tänderna så att Theo ska förstå att det ju faktiskt är toppen att åtminstone en av dem har fått ett infall att röra lite extra på sig. Stigen mellan kylskåpet och datorn är rätt upptrampad, kul att de vågar pröva något nytt?