I am back :) Vi får väl vara glada så länge det varar.
 
Alltså, det här med mammalivet är kanske ändå inte riktigt min grej. Jag har ju två tonåringar nu. Snart. Om två månader har jag två, just nu har jag en fjortonåring och en kolossalt bergochdalbanig tweenie. Tweenie är ett nytt ord och betyder ungefär; vänta bara - det kommer att bli mycket värre än så här.
 
 
 
Problemet är att jag är så fruktansvärt kass på just mamma-biten. Ni vet såna där mammor som är konsekventa, belönar efter prestation och har stenkoll på alla läxor? That´s not me. Jag har noll koll på läxorna, förbehåller mig dock rätten att svära högt vid frukostbordet varje gång något barn klämmer ur sig att; Hoppsan det är visst prov idag, historia, självklart har jag inte pluggat, men framförallt så belönar jag mina barn med what ever they vill ha trots att de absolut inte har städat, plockat ur diskmaskinen, gjort läxan eller gått ut med hunden. Jag belönar dem för att de existerar.
 
Min man tycker att jag är sjuk.
 
-Vad är det här för ett fotavtryck på väggen? Vill Theo veta. Jag låtsas som att jag inte har sett det. Uppenbarligen har väl någon av ungarna fått för sig att utföra parkour i köket och uppenbarligen har den usla mamman snabbspolat sig förbi stunden då man ska utreda vem av ungarna som är mest korkad och ska få stå skamsen och bli utskälld. Nä, jag har skällt färdigt. Nu har vi ett fotavtryck på väggen. Lev med det, morrar jag mellan tänderna så att Theo ska förstå att det ju faktiskt är toppen att åtminstone en av dem har fått ett infall att röra lite extra på sig. Stigen mellan kylskåpet och datorn är rätt upptrampad, kul att de vågar pröva något nytt? 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress