Mycket skamsen räckte maken tillslut över mitt headset, sekunden innan dess hade han nämligen råkat tappa dem i ett stearinljus(!?) och sökte nu förbrilt efter något klokt att säga.
- Här, mumlade han efter ett ögonblick av tystnad och räckte mig mitt helt nya headset - nu dränkt i stearin.
Optimist som jag är, eller tvingas vara i mitt äktenskap, prövade jag dem försiktigt så fort stearinet svalnat och torkat.
Nada. Absolut zero ljud.
Theo hade torterat mitt sprillans nya headset till döds. Jag var omåttligt besviken.
Men precis som sagan Snövit lär oss så kan tunga tragiska dödsbud oväntat få lyckliga slut.
Idag testade jag dem igen och till min stora förvåning har ljud åter strömmat ur mina små pluttiga högtalare.
Med denna för er mycket inspirerande historia vill jag bara högtidligt säga; Hur eländigt ditt liv än kanske verkar - Ge aldrig upp hoppet, ett mirakel väntar dig runt hörnet 💖💖💖